substantiv ~en ~er
sekt·en●grupp med från omgivningen avvikande åsikter eller levnadssätt och med stark inre sammanhållning
och ofta intolerans mot andra grupper; särsk. i religiösa sammanhang
admin.relig.sociol.yrk.de var rädda för att lämna sektenunga människor i vissa sekter har drivits att bryta med sina närmaste○äv. om politisk rörelse e.d.vänstersekten extrem, nationalistisk sektsedan 1528av lat. sec´ta ’följe; parti; sekt’, till seq´ui ’följa’
2sekt
substantiv ~en
sekt·en●mousserande vitt vin
kokk.JFRcohyponymchampagnecohyponymcava
rhensk sektsedan 1890av ty. Sekt med samma betydelse; till fra. (vin) sec ’torrt (vin)’