Svensk ordbok 2009, webbversion

semes´ter substantiv ~n semestrar sem·estr·ar●(årligen åter­kommande) period med betald ledighet som in­går i en arbets­tagares tjänsteförmåner enl. lag el. av­tal; ofta förlagd till sommar­tid samh.JFRcohyponymtjänstledighet semesterresasemestervikarieindustrisemesterlag­stadgad semesterbetald semesteren väl­behövlig semesteren skön semesteren lång semestergå på semesterta semesteråka på semesterha semesterfira semesterfem veckors samman­hängande semesterstängt för semesterdet var mitt i juli och alla var på semesterde till­bringade semestern i stan○äv. med tanke på typisk verksamhet under semesterncykelsemesterskidsemesterstugsemesterutlandssemester○äv. ngt ut­vidgatde kände att de behövde ta semester från var­andra(på/under) semestern, semester (från ngn/ngt)sedan 1756via ty. av lat. seme´stris ’som varar sex månader’, till sex´ ’sex’ och me´nsis ’månad’; urspr. i bet. ’halv­år; termin’