substantiv ~n äv. vard. siarn, plur. ~, best. plur. siarna
si·ar·en●person som siar
ngt åld. el. skämts.komm.yrk.○särsk. om person i antiken med spec. uppgift att siaden blinde siaren Tiresias i Odysséensedan 1541till fornsv. sia ’se’, sidoform till se