Svensk ordbok 2009, webbversion
simulta
´
n
adjektiv
~t
simult·an
●
samtidig
särsk. i fackspråkl. sammanhang
admin.
tid.
vetenskapl.
simultantolkning
simultan med ngt, ngra är simultana
sedan 1843
till lat.
sim
´
ul
’på samma gång’