[siŋ`g-]
adjektiv ~t
singul·ar●som har grammatisk entalsform
språkvet.MOTSATSantonym1plural
substantivets singulara formersedan 1791se singularis
2singular
[siŋ`g-]
substantiv ~en ~er
singul·ar·en●böjningsform av ett ord som anger (samhörighet med ett ord i) ental
språkvet.JFRcohyponym2plural
singularändelse”bil” är singular och ”bilar” är plural○äv.ental
singularform(i) singularsedan 1730se singularis