Svensk ordbok 2009, webbversion
sinn
`
esfrid
substantiv
~en
sinn·es|frid·en
●
själslig ro
psykol.
handarbetet gav henne lugn och sinnesfrid
sedan ca 1735
substantiv ~en
sinn·es|frid·en●själslig ro
psykol.handarbetet gav henne lugn och sinnesfridsedan ca 1735 substantiv ~en
sinn·es|frid·en●själslig ro
psykol.handarbetet gav henne lugn och sinnesfridsedan ca 1735