Svensk ordbok 2009, webbversion

sinn`lig adjektiv ~t sinn·lig1som kan upp­fattas (och njutas) med hjälp av (ngt av) de fem sinnena psykol.den sinnliga världende mytologiska gestalternas nästan sinnliga när­varosedan 1648av ty. sinnlich med samma betydelse, till Sinn ’sinne’; jfr sinne 2som ger upp­hov till eller in­riktar sig på väl­lust särsk. av erotiskt slag admin.psykol.JFRcohyponymvärldslig sinnlig lystnadsinnliga fantasierhennes sinnliga mun○ngn gång äv. om personhon var sinnlig på ett positivt och livs­bejakande sättsedan 1743