substantiv ~en ~ar
skärp·ning·en1det att göra regler, kontroller o.d. strängare
ekon.samh.en skärpning av antiterroristlagarna○spec. om höjning av skatt e.d.en skärpning av reavinstskatten○spec. äv. vid motsättning e.d.det fanns risk för en skärpning av konfliktenen skärpning (av/i ngt)sedan 19252ökning av koncentration och fokusering
på en uppgift e.d.
ngt vard.psykol.”Skärpning nu, killar!” ropade tränarensedan 1962