Svensk ordbok 2009, webbversion

skog substantiv ~en ~ar skog·en●större om­råde som är (tätt) bevuxet med träd vilt el. planterat geogr.JFRcohyponymdungecohyponympark 1 skogsblommaskogsbolagskogsluftskogsmarkskogspromenadskogsstigbarrskogbokskogregnskogstorskogen lummig skogen mörk skogskogen tätnadesjöar, berg och skogargå i skogen och plocka bärgå vilse i skogenvara ute i skog och markspringa till skogsbo­laget äger stora skogar○äv. med ton­vikt på de in­gående trädenskogsavverkningstorm­fälld skogstorm­skadad skoghög­växt skogplantera skogav­verka skog○äv. om mindre, träd­beväxt om­rådei sammansättn. skogsbackeskogsdungeskogsparti○äv. bildligt om stor samling (upprätt­stående) före­målen skog av tv-antenner på hus­takenen skog av rykande fabriks­skorstenaren skog av masteren skog (av ngra)dra åt skogenförsvinna​ om du inte tänker hjälpa till kan du lika gärna dra åt skogen! gå/barka åt skogengå all­deles galet​ när de låg under med 3-0 redan efter fem minuter in­såg spelarna att det skulle barka åt skogen inte se skogen för alla/bara trädinte se helheten på grund av för stor an­hopning av detaljerlova ngn guld och gröna skogarseguld 1 skog på rotväxande skog​ de köper skog på rot och säljer till industrin skogens konungsekonung skogens röda guldseguld 1 vara åt skogenvara helt fel​ barnens föräldrar an­såg att planerna på att lägga ner skolan var åt skogen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skogher; nord. ord med grundbet. ’ngt fram­skjutande’; besl. med skägg Herrarna i skogen.Titel på en essäbok om skogens kulturhistoria av Kerstin Ekman (2007)