Svensk ordbok 2009, webbversion

skovel [skå´v-el.skåv´-] substantiv ~n skovlar skovl·ar●typ av stor, bred, rundad spade särsk. anv. för förflyttning av snö el. jord verkt.skovelbladskovelformadsnöskovel○äv. med tanke på inne­hållet, ibl. som ungefärligt rymd­måtthan kastade en skovel jord på graventre skovlar mull○äv. om (ett­dera av flera) blad på turbin­hjulskovelhjulen skovel (ngt), en skovel (med ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skofl; gemens. germ. ord; till skjuva; jfr skov, skyffel