substantiv ~et
skrot·et1mängd avfallsprodukter som utgörs av metallföremål eller metalldelar
och vars enda värde utgörs av det ingående materialet
allmän värderingtekn.JFRcohyponymskräpcohyponymavfall 1
skrothandlareskrotupplagskrotvärdesälja skrot○äv. ngt utvidgatskräp
trasiga plastleksaker och annat skrotlyfta skrotstyrketränaofta genom att lyfta tyngdervard.
hon lyfter skrot tre gånger i veckan
sedan 1641jfr fornsv. skrodh ’metallstycke avsett för myntprägling’; av lågty. schrot ’avskuret (metall)stycke’
2i vissa uttryck
ett mynts totala vikt
dvs. bruttovikt, i förhållande till vikten av myntets ädelmetall (finvikten)
NollJFRcohyponymkorn 4
vara av samma skrot och kornvara av samma (dåliga) sort
han tycker att den nya regeringen är av samma skrot och korn som den förra
sedan 1497öppet brev utfärdat av kung Hans om myntslagningen i Sverige (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. skrodh; idiomet skrot och korn (ca 1740) efter ty. Schrot und Korn, där korn avser nettovikten av ädelmetall
2skrot
substantiv ~en
skrot·en●skrotupplag
vard.tekn.det gamla bilskrället var moget för skrotensedan trol. 1960-talet