Svensk ordbok 2009, webbversion

sku`ra verb ~de ~t skur·ar●tvätta (golv e.d.) genom att skrubba med borste hyg.skurbaljaskurborsteskurvattende låg på knä och skurade köks­golvet○äv. om att ren­göra på liknande sätt utan rengörings­medelskura rot­saker○äv.polera blank (metall)yta skura koppar­kärlskura mässingenskura ngtsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. skura; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-322877skurande, vbid2-322877skurning