Svensk ordbok 2009, webbversion

skyl`dig adjektiv ~t skyld·ig1som har skuld till ngt, vanligen ett brott el. ett fel admin.jur.seseskuld 1 buss­chauffören var ensam skyldig till o­lyckanhon var över­tygad om att hennes klient inte var skyldigden å­talade erkände sig skyldig○ofta substantiveratde skyldiga fick sitt straff○äv. försvagatmånga barn känner sig skyldiga till föräldrarnas skils­mässaskyldig (till ngt/att+V/SATS)göra sig skyldig till ngtbegå ngt​ han gjorde sig skyldig till skatte­brott sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. skyldogher, till skylder i bet. ’skyldig’ 2som står i ekonomisk skuld till ngn admin.ekon.hon är skyldig honom 2000 kronor○äv. försvagat vid förfrågan om kostnad vid in­köp o.d.hur mycket blir jag skyldig för det här?○äv. bildligtjag är skyldig dig ett stort tackskyldig (ngn) ngt (för ngt)bli ngn svaret skyldigsesvar sedan 1343öppet brev utfärdat av lagmannen i Uppland Israel Birgersson om godsupplåtelse (Svenskt Diplomatarium)3förpliktad på juridiska el. moraliska grunder admin.samh.föräldrar är inte skyldiga att ersätta de skador som deras barn vållarskyldig att+Vsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen