substantiv ~en ~ar
slang·en●långt, böjligt rör
vanligen av väv, gummi el. plast; anv. för ledning av gas el. vätska
verkt.brandslangmagpumpningsslangvattenslangslangen till tvättmaskinen○äv. om uppblåsbar innerring i däckcykelslang○äv. om liknande naturlig bildningpollenslangsedan 1730jfr fornsv. slanga ’orm; kanon’; av lågty. slange ’orm; skjutvapen med långt rör’; besl. med slinga
2slang
substantiv ~en
slang·en●delvis nyskapande, vardagligt gruppspråk
ofta bland ungdomar (i storstäderna) el. bland kamrater i yrkesgrupp
språkvet.JFRcohyponymjargong
slangordslangspråkStockholmsslangsportslangyrkesslang”brud” är slang för ”kvinna”(på) slangsedan 1839av eng. slang; av ovisst urspr.
3slang
substantiv,
ingen böjning
komm.slå sig i slang med ngninlåta sig i samspråk med ngn
på torgmarknaden var det lätt att slå sig i slang med både försäljare och andra besökare
sedan 1671sv. dial. slanger ’dåligt sällskap’; trol. besl. med slingra