substantiv ~en ~ar
slit·ning·en●vanligen plur.
oenighet som ger upphov till missämja
komm.interna slitningar inom gruppenslitningar i äktenskapetsamarbetet var inte helt utan slitningarslitningar (mellan ngra)sedan 1794Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
slit·ning·en●vanligen plur.
oenighet som ger upphov till missämja
komm.interna slitningar inom gruppenslitningar i äktenskapetsamarbetet var inte helt utan slitningarslitningar (mellan ngra)sedan 1794