Svensk ordbok 2009, webbversion
slyng
`
el
substantiv
~n slynglar
slyngl·ar
●
ouppfostrad pojke eller ung man
starkt nedsätt.
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
drummel
cohyponym
lymmel
slyngelaktig
sedan 1613
av lågty.
slüngel
med samma betydelse, till
slingen
’sno sig’
substantiv ~n slynglar
slyngl·ar●ouppfostrad pojke eller ung man
starkt nedsätt.psykol.yrk.JFRcohyponymdrummelcohyponymlymmel
slyngelaktigsedan 1613av lågty. slüngel med samma betydelse, till slingen ’sno sig’