Svensk ordbok 2009, webbversion

släk`te substantiv ~t ~n släkt·et●(samman­fattningen av) arter med gemensamma karakteristiska drag och likheter i vissa organs byggnad admin.biol.släkt.seseart 2 ödlesläkteett släkte av fibblorett släkte av botten­levande djur○äv. om folk el. ras el. om människan som artalla jordens släktendet mänskliga släktet○äv. om personer med ngn gemensam egenskapibl. skämts.deras för­fäder till­hörde ett segare släktegymnasie­lärare med doktors­examen är ett ut­döende släkte○äv.generation det upp­växande släkteten kunskap som vidare­befordras från släkte till släkteett släkte (av ngra)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. släkte; av lågty. slechte med samma betydelse; jfr 1släkt Släkte följde på släkte snart blomstrade, åldrades, gick – men vart? Gåtan som icke låter gissa sig, kom så åter.Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)