verb ~de ~t
smack·ar●smälla med läpparna eller med tungan mot gommen
så att ett distinkt, tonlöst ljud uppkommer
komm.hon smackade för att få hästen att sätta sig i rörelse○äv. i fråga om annat, liknande ljudregnet smackade mot plåtensmacka (på/åt ngt)sedan 1620av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-327980smackande,
vbid2-327980smackning;
2smack