substantiv smickret
smickr·et●överdrivet och inställsamt beröm
komm.grovt smickerfalla för smickerhan är svag för smickersmicker (av ngn/ngt)sedan 1487–91Jöns Buddes bokfornsv. smiker; till smickra
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv smickret
smickr·et●överdrivet och inställsamt beröm
komm.grovt smickerfalla för smickerhan är svag för smickersmicker (av ngn/ngt)sedan 1487–91Jöns Buddes bokfornsv. smiker; till smickra