Svensk ordbok 2009, webbversion
smisk
substantiv
~et
smisk·et
●
lätt aga
komm.
JFR
cohyponym
2
smäll
ge smisk
få smisk på fingrarna
○
äv. bildligt
laget fick smisk i den svåra bortamatchen
sedan 1734
till
smiska
substantiv ~et
smisk·et●lätt aga
komm.JFRcohyponym2smäll
ge smiskfå smisk på fingrarna○äv. bildligtlaget fick smisk i den svåra bortamatchensedan 1734till smiska