Svensk ordbok 2009, webbversion

smäk`ta verb ~de ~t smäkt·ar●känna intensiv och allt upp­slukande längtan psykol.SYN.synonymtråna smäkta efter verklig kärleksmäkta efter ngn/ngt/att+Vsedan 1808jfr fornsv. forsmäkta ’bli kraft­lös’; av lågty. smechten ’hungra; förtvina’; besl. med små Subst.:smäktande; vbid2-330004smäktan