Svensk ordbok 2009, webbversion

små`borgare substantiv ~n äv. vard. småborgarn, plur. ~, best. plur. småborgarna små|­borg·ar·en●person som till­hör den lägre medel­klassen samh.yrk.JFRcohyponymborgare 1 ○ofta med ton­vikt på (förment) trång­synta el. konservativa värderingarned­sätt.småborgarsjälhan vill gärna fram­träda som socialist, men egentligen är han en småborgare○urspr. om mindre hant­verkare el. handlare i stadJFRcohyponymborgare 3 sedan 1730