Svensk ordbok 2009, webbversion

snubb`la verb ~de ~t snubbl·ar●(vara nära att) falla genom att foten viker sig eller fastnar i ngt NollJFRcohyponymsnavacohyponymramlacohyponym1trilla 1 hon snubblade på den höga tröskeln○äv. bildligt, spec.ofta med prep.på hitta eller komma på av en till­fällighet han praktiskt taget snubblade på en förmögenhet○spec. äv.staka sig, stamma snubbla på ordensnubbla (på/över ngn/ngt)snubblande näramycket nära​ hennes firma var snubblande nära ett miljonkontrakt med Europas största skidproducent sedan 1757till sv. dial. snubba ’fumla; snubbla’; av samma urspr. som 2snubba Subst.:vbid1-331560snubblande, vbid2-331560snubbling