adjektiv ~t
sol·it·är●som lever eller förekommer ensam
mest i fackspråkadmin.psykol.solitärväxtsolitära bin○äv.som präglas av ensamhet
det solitära konstnärliga skapandetsedan 1769av fra. solitaire med samma betydelse; till 1solo
2solitä´r
substantiv ~en ~er
sol·it·är·en●varelse eller växt som lever eller förekommer ensam
bot.yrk.zool.tigern är som vuxen en solitär○äv. om föremål, särsk.ensamt infattad större ädelsten
vanligen diamant
sedan 1790 (om ädelsten)