Svensk ordbok 2009, webbversion
sonhustru
[
så
`
n-
]
substantiv
~n ~r
son|hustrur·na
●
svärdotter
släkt.
yrk.
ngns sonhustru, sonhustru till ngn
sedan 1526
[så`n-]
substantiv ~n ~r
son|hustrur·na●svärdotter
släkt.yrk.ngns sonhustru, sonhustru till ngnsedan 1526 [så`n-]
substantiv ~n ~r
son|hustrur·na●svärdotter
släkt.yrk.ngns sonhustru, sonhustru till ngnsedan 1526