Svensk ordbok 2009, webbversion

spå verb ~dde ~tt, pres. ~r ●förut­säga (viss händelse i) fram­tiden spec. med hjälp av kort, mönster i hand, kristall­kula etc. men äv. all­männare komm.JFRcohyponymsiacohyponymbebådacohyponymförutsecohyponymförutsäga spåkunnigspå väderspå o­lycka○äv.förut­säga fram­tiden för viss person hon spåddes en lysande karriär○äv. med ton­vikt på metodenförut­säga fram­tiden genom att läsa i ngt spå i kortspå i kaffe­sump○äv. försvagatgissa eller tro på viss händelse­utveckling e.d. ekonomerna spådde dåliga tidermeteorologerna spådde en fort­satt regnig sommarspå (ngn) ngt/SATS, spå (i ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. spa; besl. med speja Subst.:vbid1-338409spående Uppå ett gammalt gods, ett arv av gamla fäder, en skinntorr grevlig änka satt, var skral, drack ständigt te på fläder och hade ben, som spådde väder.Anna Maria Lenngren, Porträtterne (1790-talet)