substantiv ~n sparrar
sparr·en1grövre timmer med (nästan) kvadratisk genomskärning
ofta anv. som takbjälke
byggn.tekn.JFRcohyponymbjälkecohyponymbalk 1
sparrtaksparrverkbila sparrarsåga sparrarsedan 1475Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. sparre; gemens. germ. ord, besl. med spjärna, spärra
2vinkelformig bild i heraldisk sköld med spetsen uppåt
herald.herald.sedan 1431Nytt förråd af äldre och nyare handlingar (Bergius)