Svensk ordbok 2009, webbversion

spio´n substantiv ~en ~er spion·en●person som spionerar för främmande makt mil.yrk.JFRcohyponymagent 2 spionaffärspionfilmspionligaspionnätspionorganisationkontraspionen hemlig spionhan var tysk spion under krigethan av­slöjades som spion och fick livs­tid○i sammansättn. äv. om före­teelser som har med spioner el. spioneri att göraspionfartygspionsatellit○äv. ngt ut­vidgatdataspionindustrispion○äv. mer skämts.barnen skickade ut en spion i köket för att se om tårtan var klarsedan 1632av ita. spione med samma betydelse; av germ. urspr. och trol. besl. med speja