Svensk ordbok 2009, webbversion

sporre [spår`e] substantiv ~n sporrar sporr·en●bygel med taggig trissa som fästs vid ryttares stövelhäl och an­vänds för att mana på och styra hästen bot.zool.han satte sporrarna i hästen och galopperade i­väg○äv. om liknande naturlig bildning på extremiteterna hos insekter, fåglar och vissa dägg­djur○äv. om liknande bildning hos vissa växtergulsporre○äv. om köks­redskap med denna formkaksporre○äv. bildligt om på­drivande kraftJFRcohyponymeggelse pengar var ingen sporre för honomtjäna sina sporrarvinna ryktbarhet​ han har tjänat sina sporrar som investeringsexpert sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. spori; gemens. germ. ord, besl. med sparka, spjärna, spår