spratt
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
spratt·et●i vissa uttryck
skämtsamt tilltag som lurar ngn
komm.JFRcohyponymskämtcohyponymstreck 3cohyponymgyckelcohyponymnarrspel
spela ngn ett sprattställa till det för ngn (på ett skämtsamt sätt)
han hade kunnat ta sitt första guld om inte nerverna hade spelat honom ett spratt
sedan 1614trol. till sv. dial. spratta ’sparka’ eller till 1sprätta