Svensk ordbok 2009, webbversion

spräng`kil substantiv ~en ~ar spräng|­kil·en●kil som an­vänds för att klyva eller spräcka ngt Nollklyva stubbar med sprängkil○äv. bildligtföre­teelse som orsakar splittring de borgerliga siktade in sig på miljö­partiet, i av­sikt att få in en sprängkil i den röd­gröna koalitionensedan 1774