Svensk ordbok 2009, webbversion

spån substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spån·et●ofta plur. tunn av­hyvlad eller av­slipad bit av trä, järn e.d. av varierande form och storlek byggn.tekn.skogsbr.hyvelspånjärnfilspånsågspånspån och flisor yrdeelda med spån○spec. om tunnare trä­stycke som förr an­vändes till vägg- el. takbeklädnadspåntak○äv. om annan före­teelse med liknande formvanligen i sammansättn. mandelspåndum som ett spånsedum 1 sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. span; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt kluvet’; besl. med spad