Svensk ordbok 2009, webbversion

stäm`pla verb ~de ~t stämpl·ar1förse med stämpelavtryck arb.samh.JFRcohyponymprägla 1 stämpla dokumentenfri­märket var stämplat i Londonpasset stämplades i pass­kontrollen○äv.vara arbets­lös och regel­bundet an­mäla sig hos arbets­förmedlingen han har gått och stämplat i ett år○äv. bildligtan­knyta (viss egenskap) till ngn stämplad som lögnarehan var redan stämplad som förbrytarestämpla (ngt), stämpla (ngn som ngn)sedan 1400–25, 1933 i bet. ’vara arbets­lös’Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. stämpla; till stämpel 2för­bereda för brott ensam el. i sam­verkan med an­dra jur.samh.en grupp som stämplade mot presidentens livstämpla (mot ngn/ngt)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan3regel­vidrigt trampa (mot­spelare) på foten vid fotbolls­spel vard.sport.stämpla ngnsedan 1986Subst.:vbid1-347835stämplande, stämpling