verb stod stått, pres. står
står e·mot●äv. fast sammansättn., semotstå
inte ge vika för
påverkande kraft
stå emot fiendens anfallhan kunde inte stå emot frestelsen att ta en kaka till○spec.undgå att förstöras av
kan skriften stå emot erosionen och vätan?bron stod emot isens tryckstå emot ngn/ngt/att+Vsedan 1541Subst.:motstånd