Svensk ordbok 2009, webbversion

start [sta´rtel.start´] substantiv ~en ~er start·en●igång­sättning (av ngn/ngt) för förflyttning särsk. vid tävling; ibl. äv. med tanke på förflyttningens första fas Nollstartsignalen bra starten dålig starten knackig starten taskig starthan är trög i startenhon kom efter i startenhan special­tränade snabba starter○spec. om igång­sättning av for­donstartnyckelrivstart○äv. om plats för igång­sättning av tävling; ibl. med ton­vikt på själva tävlingenstarten och målet var på samma ställeNN kom aldrig till start○äv. om igång­sättning av annan verksamhetJFRcohyponymbörjan startkapitalbyggstartskolstartterminsstartturnéstartföre­tagets om­sättning var hög redan i starten○spec. betr. ngns upp­växtfå en bra start i livet(en) flygande startfull fart från början​ i stafett­löpning är det flygande start för alla ut­om den förste löparen; projektet fick en flygande start sedan 1886till starta