substantiv stenöknen stenöknar
sten|ökn·en●öken som huvudsakligen består av sten(block)
geogr.○ofta bildligtstadsområde med mycket sten- eller betongbebyggelse och mycket sparsam växtlighet
förortens centrum var en stenökensedan 1884Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv stenöknen stenöknar
sten|ökn·en●öken som huvudsakligen består av sten(block)
geogr.○ofta bildligtstadsområde med mycket sten- eller betongbebyggelse och mycket sparsam växtlighet
förortens centrum var en stenökensedan 1884