Svensk ordbok 2009, webbversion

sten substantiv ~en ~ar sten·en●bergmaterial som består av o­lika mineraler geol.stenblockstenhällstentrappagråstenkalkstennaturstensandstenkyrkan upp­fördes i sten○äv. om (naturlig) del av så­dant material, av växlande storlekstenhögmånstenrullstensmåstensprängstende plockade stenar på strandenhon fick en sten i skon○spec. om värde­full typädla stenar och juveler○äv. om före­mål som är ut­hugget ur el. format av så­dant el. liknande materialvanligen i sammansättn. gravstenkullerstenkvarnstenrunstenslipstentegelsten○spec. i curlinghan lyckades få in stenen i boet○spec. äv. om bricka i go-spel○äv. om före­mål av annat hårt material, särsk. om o­önskad bildningstenfruktgallstennjursten○äv. bildligt med utgångs­punkt i stenens hårdhet, tyngd el. o­rörlighetstenansiktestendödstenhårdhan stod som huggen i stenhan kunde inte simma och sjönk som en stende vises stendet underbara ämne som kunde förvandla o­ädla metaller till guldoch bota alla sjukdomar m. m.; enl. alkemisterna​ en munk an­förtrodde drottningen att han funnit de vises sten som skulle skänka evig ungdom och hälsa droppen urholkar stenensedroppe en sten faller från ngns bröst/hjärta ngn känner sig mycket lättad​ en sten föll från hennes bröst när hon fick veta att hon skulle få behålla jobbet ha ett hjärta av stensehjärta 1 hugga i stengrundligt miss­ta sig​ de som spådde partiets under­gång högg i sten inte lämna sten på sten förstöra all­tingngt åld., urspr. bibl.​ byn är sönder­bombad och militären har inte lämnat sten på sten lägga sten på bördaöka redan stora svårigheter​ ned­läggningen av fabriken lade sten på börda i kommunen som länge haft hög arbets­löshet (man ska) inte kasta sten i glashus(man ska) inte kritisera an­dra för fel som man själv har​ att man inte ska kasta sten i glas­hus fick han lära sig när han, nykterhetskämpen, själv ertappades med att köra berusad sjunka som en stensesjunka 1 tuktad stenkant­huggen sten med jämna ytoröver stock och stensestock 1 sedan 400-taletrunsten, Rö, Bohuslän (Krause)runform [s]tain, vanligen övriga runformer stain, stin, fornsv. sten, gemens. germ. ord, urspr. trol. ’ngt stelnat’ och besl. med stearin Lägg icke blommor, band och fransar på vården över deras ben, ej livet gav dem gröna kransar men sten. På vårdarne lägg sten!Oscar Levertin, På judiska kyrkogården i Prag (i Legender och visor, 1891)