substantiv ~n stenbräckor
sten|bräck·an●(typ av) låg ört med små vita, röda eller gula blommor
ofta förekommande (i bergsskrevor) i fjälltrakterna
bot.SYN.synonym2bräcka 2
○ofta spec. om mandelblommasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. stenbräkka