Svensk ordbok 2009, webbversion

stil substantiv ~en ~ar stil·en1typiskt sätt att vara ut­formad spec. i fråga om arkitektur, kläde­dräkt, litteratur, musik, måleri etc. allmän kulturspråkvet.JFRcohyponymmanér 1 stildragbyggnadsstiljugendstilklädstilmöbelstilkolonner i jonisk stilhon har all­tid klätt sig i samma stilhon målade i impressionistisk stil○spec. äv.typiskt sätt att bete sig vid viss aktivitet gångstillivsstillöpstildet är inte hans stil att bli svart­sjukfesterna gick all­tid i samma stil○spec. äv. om sätt att ut­trycka sig språkligtkanslistilkåseristiltelegramstil○äv.fint eller riktigt (i­bland personligt) sätt att vara eller upp­föra sig JFRcohyponymelegans stilfullen kvinna med stildet är ingen stil på honomhitta sin stildet är dålig stil att inte stanna och hjälpa till○äv. i en typ av ut­tryck för att ngt är av liknande slag som ngt annatett förtrollat ställe i stil med Alices Underlandhon sa något i stil med att hon skulle ringa senareen kriminal­film eller något i den stilenen val­kampanj i amerikansk stil○äv. om spec. typ av ut­förande in­om vissa idrotterin­om skid­åkningen skiljer man nu­mera mellan fri och klassisk stilgamla stilenjulianska kalenderngrekisk-romersk stilen brottningsstil där man får ta grepp om mot­ståndaren bara ovan­för höfternai stor stili stor skala eller på ett stor­slaget sätt​ ekipaget red fel­fritt och vann i stor stil nya stilenden gregorianska kalendernsedan 1582jfr fornsv. stil ’skrivstift; griffel’; av lat. stil´us ’penna; pinne; skrivstift; skriv­sätt; stängel’ 2viss enhetlig ut­formning av bok­stäver i alfabet enl. visst system, spec. för tryckning bok.JFRcohyponymtypsnitt stilsortfrakturstilkursivstilspärrad stil○äv. om mera till­fällig el. personlig ut­formning av bok­stäver vid skrivande för handJFRcohyponympiktur handstilhennes namn var skrivet på kuvertet med stor stilsedan 1587 (i bet. ’hand­stil’); 1794 i all­männare bet.3skriftligt översättnings­prov ngt åld.pedag.studentstilengelska stilarrätta stilarsedan 1799