Svensk ordbok 2009, webbversion

stimule´ra verb ~de ~t stimul·er·ar●öka verksamheten hos (kropps)organ e.d. med.medel som stimulerar hjärtatkokain stimulerar köns­driften○äv. med avs. på person el. själslig funktionöka aktiviteten hos JFRcohyponympigga uppcohyponymeggacohyponymliva 1 stimulera fantasinen stimulerande guideett stimulerande arbetehon försökte stimulera eleverna till själv­ständigt tänkandehan blev all­tid stimulerad av hennes sällskap○spec. ekon.regeringen ville stimulera bostads­byggandet med speciella skatte­lättnaderstimulera (ngn/ngt) (med/till ngt/att+V), stimulera (ngn/ngt att+V)sedan 1764av lat. stimula´re ’sticka; egga’; jfr stimulus Subst.:vbid1-342521stimulerande, vbid2-342521stimulering; stimulans