Svensk ordbok 2009, webbversion
stoppning
[ståp`-]
substantiv ~en ~ar
stopp·ning·en●lagning av hål i textil
vanligen genom syning
handarb.hush.stoppning av strumpor○särsk. konkretfyllning i stoppad möbel
stoppning av ejderdunsoffans sits var trasig och stoppningen kröp framstoppning (av ngt)sedan 1640