Svensk ordbok 2009, webbversion

stoppning [ståp`-] substantiv ~en ~ar stopp·ning·en●lagning av hål i textil vanligen genom syning handarb.hush.stoppning av strumpor○särsk. konkretfyllning i stoppad möbel stoppning av ejder­dunsoffans sits var trasig och stoppningen kröp framstoppning (av ngt)sedan 1640