substantiv ~en ~er
stub·in·en●tunn sträng som används för antändning av sprängkapslar och sprängämnen
tekn.stubintrådkrutstubintända stubinenha kort stubinlätt bli argvard.
när hon har lågt blodsocker har hon kort stubin
på stubinengenastvard.
de var trötta och somnade på stubinen
sedan ca 1815av ita. stoppino ’veke; tändrör; stubin’; till lat. stupp´a ’blånor’; idiomet på stubinen är trol. en ombildning av på stubben