Svensk ordbok 2009, webbversion

studs [stut´s] substantiv ~en ~ar studs·en●det att en boll träffar under­lag och far till­baka åt (ungefär) mot­satt håll sport.bollen får bara göra en studs i tennisett golv som gav en studs som han var ovan viden hög studs som mål­vakten miss­bedömde○äv. om mot­svarande effektdet är dålig studs på bollen, den måste pumpas○äv. bildligt, spec.svikt hon har studs i stegetbra studs i gymnastik­skorna○spec. äv.fart och fläkt vard.efter pausen blir det mer studs i före­ställningenpå studs genastvard.​ ring mig när du vill bli hämtad så kommer jag på studs! sedan ca 1710till studsa