verb stadde statt, pres. städjer el. städer
städj·er●städsla
åld.arb.städja ngnsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. stäþia ’placera; fastställa; anta i tjänst’; bildn. till 1stad 2 i bet. ’plats’; jfr stadd
Subst.:vbid1-347559städjande
Svensk ordbok 2009, webbversion