Svensk ordbok 2009, webbversion

stån`da verb ~de ~t stånd·ar●äga rum ngt åld.Nollnär ståndar bröllopet?stånda (ngnstans) (TID)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. standa; gemens. germ. ord, av samma urspr. som 2stå Subst.:vbid1-347350ståndande