verb störde stört, pres. stör
stör·de1på ett irriterande sätt avbryta (ngn) i vila eller verksamhet
radiotekn.JFRcohyponymofredacohyponymbesväracohyponymdistrahera
störande pratstörande grannarstör honom inte när han soverförlåt om jag stör, men jag undrar ...hon blev alltid störd av barnen när hon skulle läsa tidningen○äv.vanligen perf. el. pres. part.
oroa, irritera
ett störande tryckfel○äv. i tekniska sammanhangförsvåra (radiokommunikation) genom brus på samma våglängd
propagandasändningarna från utlandet stördes systematiskt○äv. i skämts. (negerade) uttryck för låg grad e.d.han är inte tillmötesgående så det störstöra ngn/ngtsedan 1756av ty. stören med samma betydelse; besl. med sv. dial. styrja ’stoja’; jfr förstöra, storm
2få att avvika från det normala
NollJFRcohyponymrubba 1
störa balansen i naturen○spec. i fråga om själslig avvikelsei perf. part.
psykiskt störda missbrukarestöra ngtsedan 1778Subst.:vbid1-348197störande,
störning
2stö`ra
verb ~de ~t
stör·ar●sätta upp störar för
växt e.d.
bot.störa ngtsedan 1550Subst.:vbid1-348200störande,
störning