Svensk ordbok 2009, webbversion

suk`ta verb ~de ~t sukt·ar●känna stark längtan ngt vard.psykol.sukta efter kunskaphan suktade efter hennesukta efter ngn/ngt/att+Vsedan 1857jfr sv. dial. sukta ’å­trå’; av lågty. suchten, suften ’längta efter; sucka’; nära besl. med supa i bet. ’dra in (luft)’ Subst.:vbid1-348898suktande