Svensk ordbok 2009, webbversion
supé
substantiv ~n ~er
supé·er●(mindre) måltid sent på kvällen
ofta av finare slag
kokk.JFRcohyponymkvällsmat
kräftsupétesupéen läcker supéhan dukade fram en kall supésedan 1771av fra. souper ’supé, kvällsmat’; av germ. urspr.; jfr soppa