Svensk ordbok 2009, webbversion

suppli´k substantiv ~en ~er suppl·ik·en●böne­skrift ngt åld.bok.○äv. ngt ut­vidgatöd­mjuk an­hållan sedan ca 1660av fra. supplique med samma betydelse; till lat. supplica´re ’knä­böja; bön­falla’; jfr pli, replikera