Svensk ordbok 2009, webbversion
suppli
´
k
substantiv
~en ~er
suppl·ik·en
●
böneskrift
ngt åld.
bok.
○
äv. ngt utvidgat
ödmjuk anhållan
sedan ca 1660
av fra.
supplique
med samma betydelse; till lat.
supplica
´
re
’knäböja; bönfalla’; jfr
pli
,
replikera