Svensk ordbok 2009, webbversion

supé substantiv ~n ~er supé·er●(mindre) mål­tid sent på kvällen ofta av finare slag kokk.JFRcohyponymkvällsmat kräftsupétesupéen läcker supéhan dukade fram en kall supésedan 1771av fra. souper ’supé, kvälls­mat’; av germ. urspr.; jfr soppa